Borde barn ha egen advokat i vårdnadsmål? En rättssäkerhetsfråga

I vårdnadstvister hamnar barnen ofta i kläm mellan två föräldrar som inte kan samarbeta. Beslut om vårdnad, boende och umgänge påverkar barnens liv på djupet, men deras röst hörs sällan tillräckligt starkt. Frågan om barn borde ha rätt till en egen advokat i vårdnadsmål är en viktig diskussion som måste lyftas. Jämför vi med hur det fungerar i LVU-mål, där barn får en ställföreträdare som ska skydda deras intressen, blir frågan ännu mer relevant. Är det inte lika viktigt att barnen har en egen representant i en vårdnadstvist som i ett LVU-mål?

1. Barnets röst i vårdnadsmål

I vårdnadsmål står föräldrarna ofta på varsin sida och driver sin egen agenda, oavsett om det rör sig om umgängesfrågor eller vårdnadens fördelning. Socialtjänsten gör utredningar och ibland hålls barnsamtal där barnens åsikter vägs in. Men barnens röst får sällan samma tyngd som föräldrarnas argument. Det är föräldrarna som representeras av juridiska ombud, medan barnen får förlita sig på att socialtjänsten eller tingsrätten tolkar deras bästa.

 

Frågan är: borde inte barnen ha rätt till en egen advokat som kan kämpa för deras intressen, precis som föräldrarna har?

2. Jämförelse med ställföreträdare i LVU-mål

I mål enligt Lagen om vård av unga (LVU) får barnen alltid en ställföreträdare. Ställföreträdarens roll är att säkerställa att barnets rättigheter och intressen skyddas. I LVU-mål handlar det ofta om tvångsomhändertagande, där barnets situation utreds noggrant av både socialtjänst och rättssystem. Här anses det självklart att barnet behöver en representant, särskilt när barnets rättigheter och friheter inskränks.

 

Men varför anses det inte lika självklart i vårdnadsmål? I dessa fall handlar det visserligen inte om tvångsomhändertagande, men beslutet om vem barnet ska bo hos eller hur umgänget ska se ut kan få lika stor inverkan på barnets liv och välmående. Att barn i LVU-mål får en ställföreträdare som ska skydda deras rättigheter borde öppna upp för samma rättighet i vårdnadstvister.

3. Barnens bästa – men vem avgör?

I svensk lagstiftning betonas att barnets bästa alltid ska vara avgörande i beslut om vårdnad, boende och umgänge. Men utan en egen advokat är det upp till föräldrarna och deras ombud att presentera vad de anser vara bäst för barnet. Socialtjänsten genomför visserligen utredningar och tingsrätten gör en helhetsbedömning, men barnets röst får ändå inte det utrymme den borde ha.

 

En advokat som specifikt representerar barnet skulle kunna garantera att barnets önskemål och behov lyfts fram på ett starkare sätt. Den advokaten skulle kunna argumentera för barnets bästa utifrån en neutral position, utan att styras av föräldrarnas konflikt.

4. Risken att barnens röst försvinner

Utan en egen advokat finns risken att barnets röst försvinner i vårdnadstvisten. Föräldrarna kan vara så uppslukade av sin konflikt att de glömmer bort vad som verkligen är bäst för barnet. Och även om tingsrätten försöker hålla barnets bästa i fokus, har de inte alltid tillräckligt med tid eller resurser för att verkligen lyssna på barnet.

 

Med en egen advokat skulle barnet få en tydlig röst i processen. Advokaten skulle ha till uppgift att fokusera på barnets långsiktiga välmående, vilket skulle kunna hjälpa till att undvika beslut som baseras på föräldrarnas vilja snarare än barnets behov.

5. Fördelarna med en barnadvokat

Att ge barn rätt till en egen advokat i vårdnadsmål skulle medföra flera fördelar. Här är några av dem:

 

Barnet får en röst: Barnets önskemål och behov tas på större allvar.

 

Neutral representation: Advokaten representerar enbart barnets intressen, utan att vara påverkad av föräldrarnas konflikt.

 

Bättre beslut: Beslut om vårdnad, boende och umgänge kan bli mer välgrundade och långsiktigt bättre för barnet.

 

Rättssäkerhet: Barnet får samma rättsskydd som i andra typer av mål där deras rättigheter står på spel.

6. Invändningar och motargument

Det finns de som hävdar att det inte är nödvändigt med en advokat för barnet i vårdnadsmål, eftersom socialtjänstens utredning och tingsrättens bedömning anses vara tillräckliga. En annan invändning är att barn inte alltid kan uttrycka sina egna önskemål på ett moget sätt, och att det därför inte skulle vara meningsfullt att ge dem en egen advokat.

 

Men dessa invändningar missar poängen. Barn har rättigheter, och de rättigheterna måste skyddas. Även om socialtjänsten och tingsrätten gör sitt bästa, är deras uppdrag bredare än att endast fokusera på barnets intressen. En advokat skulle kunna ge barnet den uppmärksamhet och det stöd de behöver i en svår tid.

Sammanfattning

Barn borde ha rätt till en egen advokat i vårdnadsmål, precis som de har rätt till en ställföreträdare i LVU-mål. Vårdnadstvister kan vara djupt påfrestande för barnen, och beslut om vårdnad och boende kan påverka dem för resten av livet. En egen advokat skulle säkerställa att barnets bästa verkligen står i fokus och att deras röst hörs i en process där föräldrarnas konflikter ofta tar över. Det är dags att ge barn samma rättsskydd i vårdnadstvister som i andra typer av rättsprocesser.