I samband med separationer och vårdnadstvister är det vanligt att föräldrar hamnar i konflikt om barnets vårdnad, boende och umgänge. I vissa fall förekommer det som brukar kallas kontrollbeteende, eller coercive control. Det innebär att en förälder försöker utöva makt och kontroll över den andra föräldern, ofta genom att använda barnet som ett verktyg i konflikten.
.
Vad är kontrollbeteende?
Kontrollbeteende är ett mönster där en person försöker styra eller begränsa en annan persons handlingsutrymme. Det kan ske på många olika sätt, exempelvis genom:
.
-
Hot om att ”ta” barnet från den andre föräldern.
-
Vägran att samarbeta om barnets vardag, till exempel kring skola, vård och fritidsaktiviteter.
-
Påverkan av barnet att ta avstånd från den andre föräldern.
-
Att medvetet försvåra umgänge mellan barnet och den andre föräldern.
-
Att använda rättsprocesser för att utöva ytterligare press, till exempel genom att dra ut på ärenden.
.
Hur kan det påverka barnet?
Barnet kan påverkas negativt av långvariga konflikter där en förälder utövar kontrollbeteende. Det kan leda till:
.
-
Otrygghet och stress.
-
Känslor av skuld eller lojalitetskonflikter.
-
Minskad kontakt med en av föräldrarna.
-
Påverkan på barnets relationer och psykiska hälsa.
.
Hur ser lagstiftningen på kontrollbeteende?
Svensk lag utgår från principen om barnets bästa. Domstolen ska alltid väga in hur föräldrarna samarbetar och hur barnet påverkas av konflikten. Ett utpräglat kontrollbeteende kan ses som en bristande förmåga att sätta barnets behov i första rummet, vilket kan få betydelse för domstolens bedömning av vårdnad, boende och umgänge.
.
Det finns dock ingen särskild bestämmelse i svensk lag som definierar eller förbjuder ”kontrollbeteende” som begrepp. I praktiken kan det ändå få betydelse när domstolen gör sin helhetsbedömning.
.
Vad kan man som förälder göra?
Det kan vara bra att:
.
-
Dokumentera beteenden som kan uppfattas som kontrollerande, till exempel genom att spara kommunikation.
-
Söka stöd och rådgivning för att hantera situationen på ett sätt som fokuserar på barnets bästa.
-
Försöka undvika att själv bli indragen i motsvarande beteendemönster.
.
Domstolen kan ta hänsyn till hur föräldrarna kommunicerar och samarbetar i sin bedömning, och det är därför viktigt att försöka visa vilja att hitta lösningar som fungerar för barnet.
