I vårdnadstvister talas det ofta om att föräldrarna har samarbetssvårigheter – ett begrepp som fått tydlig betydelse i svensk rättspraxis. Det syftar på situationer där föräldrarna inte kan fatta gemensamma beslut i frågor som rör barnet, eller där kommunikationen har brutit samman på ett sätt som skadar barnets trygghet.
Domstolen bedömer samarbetsförmågan utifrån hur föräldrarna hanterar viktiga frågor, till exempel:
-
Skola och utbildning – om föräldrarna inte kan enas om vilken skola barnet ska gå i.
-
Vård och hälsa – om beslut om läkarbesök, vaccinationer eller behandlingar leder till konflikt.
-
Boende och fritid – om praktiska frågor ofta orsakar bråk eller utebliven kontakt.
-
Kommunikation – om tonläget är kränkande, kommunikationen uteblir eller sker via barnet.
Enligt rättspraxis krävs inte att samarbetet är helt omöjligt – men varaktiga och djupa konflikter som påverkar barnet negativt kan leda till att gemensam vårdnad inte anses fungera.
Särskilt allvarligt är det om samarbetssvårigheterna handlar om misstro, anklagelser eller oförmåga att skilja på barnets och sina egna behov. Domstolen kan då besluta om ensam vårdnad för att skapa stabilitet.
Sammanfattning:
En samarbetssvårighet innebär att föräldrarna inte kan samarbeta i viktiga frågor som rör barnet. Om konflikten är djup och långvarig kan domstolen se det som ett hinder för gemensam vårdnad.