Hur bedömer domstolen vad som är bäst för barnet i vårdnadsmål?

När domstolen avgör vårdnadsmål är barnets bästa alltid det centrala. Men hur bedömer domstolen vad som är bäst för barnet? Genom att titta på rättspraxis från Högsta domstolen kan vi förstå de principer som styr besluten.

Relation till båda föräldrarna är inte alltid bäst för barnet

I ett avgörande från Högsta domstolen (NJA 1999 s. 451) fastslogs att barnets relation till båda föräldrarna väger tungt. Domstolen betonade att en nära och god relation till båda föräldrarna i regel är bäst för barnet. Men domstolen underströk också att detta inte alltid är fallet. Om det finns risk för att barnet far illa vid kontakt med en förälder, kan det vara nödvändigt att begränsa eller helt undvika umgänge.

Barnets åsikt

Domstolen tar också hänsyn till barnets egen vilja. I ett annat mål från Högsta domstolen (NJA 2007 s. 382) betonades att barnets ålder och mognad är avgörande för hur mycket vikt barnets åsikt ska ha. Ett äldre och mer moget barn kan ha en tydligare bild av vad det vill. Domstolen måste då lyssna på barnet, men det är alltid barnets bästa som är det slutgiltiga målet.

Stabilitet och kontinuitet

Stabilitet är en annan viktig faktor. I ett fall från Högsta domstolen (NJA 1995 s. 727) konstaterade domstolen att barnets behov av stabilitet och trygghet ofta kräver att förändringar i vårdnaden sker med stor försiktighet. Om barnet har bott länge hos en förälder och har en stabil vardag där, ska detta beaktas. Ett byte av vårdnad kan skapa otrygghet och oro för barnet, vilket inte anses vara i barnets bästa.

Föräldrarnas samarbetsförmåga

Föräldrarnas förmåga att samarbeta är också central. I ett mål från Högsta domstolen (NJA 2000 s. 345) framhöll domstolen att en god kommunikation mellan föräldrarna är avgörande för barnets välmående. Om föräldrarna har stora samarbetsproblem, kan gemensam vårdnad vara skadlig för barnet. I sådana fall kan ensam vårdnad för den ena föräldern vara ett bättre alternativ.

Risk för våld eller övergrepp

Säkerheten är alltid prioriterad. I samma mål som ovan från Högsta domstolen (NJA 2000 s. 345) underströks att om det finns risk för våld eller övergrepp, ska barnets säkerhet gå före alla andra överväganden. Domstolen betonade att det är oacceptabelt att utsätta barnet för någon form av risk, och i sådana situationer kan det vara nödvändigt att helt utesluta kontakt med en förälder.